59367.jpg

Sundstedt donerar sin prissamling

Pia Sundstedt är en av de stora Karleby­idrottarna med meriter från både VM och OS. Nu donerar hon sin mäktiga prissamling till moderklubben GIF.

Som proffs inom landsvägscyklingen tävlade Pia Sundstedt, 42, mycket i Italien där hon ­representerade det kända stallet GAS Sport Team. Hon har vunnit etapper i Giro d´Italia och tagit hem totalsegern i etapploppet Giro de Trentino såväl 1997 och 2000.

Som landsvägscyklist fanns hon dessutom på startlinjen i både ­Sydney-OS 2000 och i London-OS 2012 och vann förstås en rad FM-titlar på landsväg.

Som terrängcyklist korades hon – bland annat – tre gånger till guldmedaljör i EM och tog dessutom två brons i världsmästerskapen. Tre gånger triumferade hon på maratondistansen i världscupen.

Framgångarna, varav bara en bråkdel nämns här, skapade en prissamling som nu fått nytt hem. Pia Sundstedt skänker sin vackra samling till Gamlakarleby IF, den förening som fostrade henne under ungdomsåren.

Samlingen överlämnades officiellt i skidstugan på Köukar i går där de allra finaste troféerna kommer att förvaras i ett prisskåp medan en större andel av ”bucklorna” kommer att återanvändas inom föreningens juniorverksamhet.

Det är de som i framtiden, gissningsvis, kommer att kallas för en Pia-pokal.

Många har mött upp för att ­beundra prissamlingen och sam­tidigt träffa Pia Sundstedt. Världens gladaste tävlingscyklist – låt vara att hon numera är pensionerad från det värvet – får höra många lovord i skidstugan.

Föreningens ordförande Jan-Ove Nyman välkomnar den förnuftiga idén att återanvända en del av samlingen.

– Det är i högsta grad ett miljötänk och vi hoppas att priserna kan bidra till att motivera våra juniorer i framtiden.
 

Pia Sundstedt och de riktigt tunga pjäserna. Det här prisskåpet kommer GIF att förvalta i stugan på Köukarberget. Samlingen är inte ännu riktigt komplett. En del priser ligger ännu nedpackade i en låda i tyska Freiburg, där hon bodde i många år. Foto: Markku Jokela


Stina Mattila framför stadens hälsningar och påminner Pia Sundstedt om att fostrarklubben GIF är någonting som de har gemensamt. Stads­direktören har också googlat för att kolla meritlistan lite närmare och kan konstatera att det handlar om en fantastisk tävlingskarriär.

– År 2000 utsågs du till Årets dam­idrottare och du har varit en förebild för många. Du är känd för att vara hjärtlig, artig och en som det är lätt att komma i kontakt med tid.

Mattila nämner också att Pia Sundstedt tre gånger utsett till staden Karlebys fadderidrottare och det är någonting som Kaija Jestoi anknyter till när hon ställer sig framför den mäktiga prishyllan.

– Pia tog alltid sin fadderuppgift på allvar. I hennes fall handlade det inte bara om att få in pengarna på kontot. Hon brydde sig, höll kontakten, skrev kort till oss och skickade en tröja som jag kunde visa upp på stadskansliet. Du skötte din fadder­uppgift på det sätt som den ska ­skötas, berömmer Jestoi.

Enligt Jestoi är Pia Sundsteds ­karriär helt otrolig och just nu ­saknar hon sin like i Karlebybygden.

– Det kommer att rinna mycket ­vatten genom Sundet innan vi får en ny Pia. Du är nummer ett.

Och hur blir man nummer ett? Tom Andtbacka vet det mesta om hur det går till, eftersom han under många år var Pia Sundstedts ­tränare och bollplank. Det var den unga idrottaren själv som 1990 tog kontakt med Andtbacka med orden ”Du sko kona döga till tränare åt me.”

När han förklarade att han ­kunde det här med uthållighetsträning, men inte visste så mycket om cykling så inte blev den blivande adepten honom orden skyldig: ”Din uppgift är att se till att jag är i bra skick, jag pedar nog själv.”

Framgångarna blev många, men de kom inte gratis. Det första året med Andtbacka som tränare bok­fördes 360 träningstimmar. De ­skulle bli fler än så.

– När Pia tränade som mest kom hon upp i 1 176 timmar på årsnivå. Under nio av åren kom hon att ligga över tusen timmar, berättar Andtbacka.

Han betonar hennes målmedvetenhet.

– Jag är tacksam för alla idrottare jag fått träna. De har alla lärt mig mycket, men det är Pia som har lärt mig mest om attityd, vilja och inre glöd.

Hon var också, var hon än rörde sig, en perfekt idrottsambassadör.

– Pia var en väldigt bra representant för Karleby, finlandssvensk idrott och finländsk idrott, säger Andtbacka.
 

Mångårige tränaren Tom Andtbacka får en björnkram. Foto: Markku Jokela


Det var inte alltid lätt att ta steget ut i världen och satsa på en karriär som tävlingscyklist. Det förstår man när Pia Sundstedt ställer sig framför den digra prishyllan men de finaste pjäserna

– När jag for till Holland 1996 visste jag inte ens vem som skulle ­möta mig där. Jag ville bara cykla, men jag ringde ofta hem och det hände att jag grät.

Sedan följde Italien och också dit åkte hon utan vet riktigt vad som väntade.

– Jag ville fortfarande bara cykla och bli världens bästa cyklist.

Där kom också de stora framgångarna, då hon bland annat vann etapploppet Giro del Trentino två gånger, 1997 och 2000. Då kunde hon också vinna så gott som alla tröjor i ett lopp, typ spurttröjan, poäng­tröjan, juniortröjan och tröjan som bästa utlänning.

Hon fick också uppleva proffscyklingens negativa sidor under ­tiden i Italien. I etapploppet Giro di Toscana fick hon en stallorder som kostade henne segern.

– Jag skulle ha vunnit men fick ­order att stanna vid vägkanten ­före målgången. Jag fick låtsas att jag ­hade tekniska problem och då försvann två av mitt försprång på tre minuter, berättar Sundstedt.

När stallet ville att hon skulle dopa sig för att komma igen efter en skada fick Pia Sundstedt nog och lämnade den italienska proffscirkusen bakom sig. Hon kom ändå att tillbringa fem år inom den högklassiga cykel­sporten i stövellandet.

Om man frågar vad Sundstedt värderar högst i den samling som hon nu överlämnar i föreningens händer så har hon lite svårt att peka ut någon enskild pokal, men det är klart att de första, stora framgångarna i Italien har en särskild plats i hennes hjärta.



– Det var stort att vinna Giro del Trentino 1997. Då slog jag hela världseliten. Jag kom från ingenstans och det fanns olympiska mästare och världsmästare i startfältet.

Några större kval verkar hon inte lida av när hon ”tvingas” avstå sin mäktiga prissamling.

– Jag har fått den frågan många gånger, om det är svårt att avstå från den. Men det här är ju bara ­material, säger och hon pekar på prishyllan med sina mäktiga pjäser. Minnena kommer jag hur som helst att ha kvar.

Och det är klart, om hon vill se dem eller till och med hålla i dem, så är det bara att söka sig till skidstugan på Köukar. Just nu bor hon i Karleby tillsammans med sonen Aaron, men det blir en del resor till Qatar där hennes man jobbar.

Hon har fått sin yrkeslärar­examen, men tvivlar på att det är hennes framtida yrke.

– Jag har oftast studerat fel saker, säger hon och skrattar.

Karlebyborna lär ofta se henne när hon är ute och motionerar. Det gör hon så gott som dagligen. Det här med att röra på sig har blivit en livsstil.

– Jag är ute nästan dagligen, en ­timme åt gången. Jag cyklar också, två tre gånger i veckan.

En timme om dagen, sju gånger i veckan avslöjar att det fortfarande blir åtskilliga träningstimmar på årsnivå. Men sonen Aaron får givetvis mycket av hennes tid och han ligger redan före mamma i den idrottsliga tidtabellen.

– Han är bara tre år, men kan redan ”ped”. Det är jag stolt över. Det kunde jag inte förrän jag var fem, säger Pia Sundstedt.

Några av Pia Sundstedts meriter

Årets damidrottare i Finland år 2000.

Har utsetts till Årets cyklist sex gånger.

Vann Giro del Trentino 1997 och 2000.

Vann som första finländare en deltävling i landsvägscyklisternas världscup i Montreal år 2000, tvåa totalt i cupen det året.

Trefaldig EM-guldmedaljör i terrängcyklingens maraton, ett silver, ett brons. Dessutom två brons på VM-nivå.

Vann världscupen i terrängcykling tre gånger, 2006-2008.

Tävlade på landsväg i OS både 2000 och 2012.

Text: Patrik Sundqvist, ÖT

 

 

Peter Lerbacka